En glädjelös figur som biter ihop och fortsätter?

”Genom uthållighet nådde snigeln arken”. Mina tankar om uthållighet slingrar sig hit och dit, medan snigeln i ordspråket möjligen tog en rakare väg i sitt tålmodiga framåtskridande mot sitt mål. Fundera själv. Hur ligger det för dig att vara uthållig? Den jag först ser framför mig när jag tänker på uthållighet är en glädjelös figur som biter ihop och fortsätter ändå – med något vilt eller kanske något dött i blicken. Inte alls någon jag vill relatera till eller ens vara lik. Men kanske finns det andra bilder av att vara uthållig?

I skolans värld, där jag själv tillbringade hela mitt yrkesliv florerade länge uttrycket ”Hålla i och hålla ut”. Ibland med tillägget ”Hålla om”.

– Det gäller att hålla i och hålla ut, sa vi till varandra när ytterligare en idé sjösattes.

Uthållighet är en förmåga som är viktig vid problemlösning, skriver Skolverket i samband med en PISA-undersökning 2012. Uthållighet tillsammans med nyfikenhet och kritiskt tänkande är angeläget att tillägna sig. Eleven behöver tro på sig själv och behöver ha uthållighet. Hur det går med den egenskapen idag känns svårt att tänka sig, smarta telefoner och sociala medier med anpassade algoritmer går inte bra ihop med uthållighet.

När Skolverket vidare skriver om systematiskt kvalitetsarbete fastslår man att ”det kan vara nödvändigt att justera arbetet om insatserna inte får önskad verkan. Eftersom förändringsarbete ofta tar tid och kräver uthållighet behöver ni fundera över när det är rimligt att nå det önskvärda läget” (2025).

Och då inställer sig förstås direkt en fråga:

– Kan den som initierar förändringsarbetet möjligen slå av en aning på förändringstakten?

På så vis kan en möjlighet skapas till uthållighet. Om man tar det lite långsammare, lär känna situationen först och sedan steg för steg justerar kursen. Då kan man nå det önskvärda läget, och kanske till och med ha med sig alla berörda på banan.

Ofta tänker jag att det för mig är betydligt lättare, och mer lustfyllt, att börja på något nytt än att göra klart något gammalt

Jag tänker att det finns två olika sorters uthållighet som liksom går åt olika håll. Den första typen av uthållighet behövs när jag väntar på något. Till exempel om jag längtar efter sommaren. Sommaren kommer ju. Jag behöver endast hålla ut, så en dag är det den första juni. Eller, tänker jag vidare, som när båda mina knän opererades under förra året. Det gör först väldigt ont. Veckorna går, jag får vara uthållig, så småningom kan benen bära mig igen. Förvånad märker jag att det gått hela fem månader. Tråkiga dagar blir roligare. Jag kunde hålla ut. Tiden gick, jag blev bättre. Det var bara att vänta, att hålla ut.

Den andra uthålligheten behöver jag för att fullfölja något. Det gäller att bita ihop, att inte ge upp. Fortsätta hålla på, trots att det känns hopplöst. Att ignorera rösten inom mig som säger att det är ingen idé, att det är lika bra att ge upp, att det är för svårt.

Uthållighet är att hålla på länge med något utan att förtröttas, läser jag i Svensk Ordbok. Ofta tänker jag att det för mig är betydligt lättare, och mer lustfyllt, att börja på något nytt än att göra klart något gammalt. Även om jag nog genom åren blivit bättre på både att hålla ut och göra klart.

Är det en form av uthållighet att på fritiden ägna sig åt körsång? Det har jag hållit på med sen jag var i elva-tolvårsåldern och fortsätter ännu. När jag flyttade till Göteborg som student började jag i tre körer, och på den vägen är det. Se där mitt alldeles egna exempel på uthållighet. Men jag håller på för att det är så roligt, när allt stämmer och rösterna klingar tillsammans får jag ibland en rent utomjordisk upplevelse som är omöjlig att sätta ord på. Det kanske inte är uthållighet när det är så roligt, eller?

Svenska Akademiens ordbok är i sig själv ett utmärkt exempel på uthållighet. Gustav III instiftade akademien 1786 och ett år senare fattades beslutet om att starta arbetet med en ordbok, läser jag på akademiens webbsida. Modell var den redan existerande franska ordboken. Akademiens ledamöter delade upp bokstäverna emellan sig, men det visade sig vara en arbetsmetod som fungerade dåligt. Inget hände. När man väl beslutade att inrätta en fast redaktion kom det första häftet ut 1893 och fem år senare var det första bandet utgivet. Arbetet gick dock långsamt. När jag gick i gymnasiet i slutet av 1960-talet tror jag man kommit fram till bokstaven S. Men år 2023 publicerades band 39 av SAOB. Bandet omfattar bokstäverna Ä till Ö samt en källförteckning. Det gick till slut. Uthålligheten över århundradena gav resultat.

Ordboken innehåller många fina exempel under uppslagsordet ”uthållighet”. Bland annat utifrån hur vi tar hand om jorden:

”Den, som äger insikt om huru en skog uthålligt må skötas, han .. tänker ej blott på de träd, som skola fällas; nej, han tänker minst lika mycket på de träd och plantor, som .. böra kvarlämnas.” (Kalender utgiven av Folkskolans vänner 1904)

Särskilt förtjust är jag i citatet om svanarnas uthållighet. Kanske hänger det ihop med att exemplet kommer från Folkskolan. Svanarnas flykt kräver en viss startsträcka:

”Svanarna flyga upp med svårighet, men, sedan de höjt sig i luften, flyga de uthållande och högt.” (Läsebok för folkskolan 1899)

Jag roar mig en stund med att leka med ord och hittar en lista med synonymer till uthållig.

Fördragsam och idog är adjektiv som kan sättas på den uthålliga. Jag tänker att det är ganska positiva ord. Fördragsam, då gillar man väl andra och har en grundinställning till att stå ut med lite tokigheter som kan dyka upp. Idog tänker jag går mer mot strävsamhet. Jodå, det kan nog vara bra att vara lite idog ibland. Trägen är något som ger färdighet, och trägen vinner. Tålmodig ser jag också som positivt. Att tåla och att vara modig är bra. Men inte att tåla vad som helst och inte att vara så modig att det blir dumdristigt.

Ihärdig går genast mer mot att bita ihop och vara hård, och långdragen och långtråkig – hu, inte så skoj! Men om du inte har långtråkigt ibland vet du kanske inte när det blir roligare. Nitisk är väl den som skriver arga lappar i tvättstugan. Oförtruten däremot blir lite mer positivt rödkindad i min tankevärld. Men seg, nja, kanske kan vara positivt och uthålligt men har en liten klang från matlagning. En seg höna, vem vill äta den? Men för all del en seg kola kan väl gå ner. Stryktålig eller ståndaktig då? Stryktålig betyder väl något som tål en del, en gräsmatta till exempel. Eller symaskiner i syslöjden. Ståndaktig var inte det en tennsoldat i en saga av H.C Andersen? En enbent en som var kär i en pappersdansös? Han stod tappert upp för sina ideal och sin kärlek.

Kanske behöver jag ompröva min bild av uthållighet, som kan vara så mycket mer än att ensamt och glädjelöst kämpa på med en omöjlig uppgift. Uthållighet kan vara att stanna kvar och leva i den långsamma förändringen. Det kan vara att fullfölja och göra klart något som man planerat för under lång tid. Eller så kan det vara att vara idog, trägen, tålmodig eller stryktålig. Kanske kan det till och med ses som en dygd, något att i sig självt sträva emot? Jag väljer i alla fall att försöka vara en som håller ut. Att oförtrutet, liksom snigeln fortsätta att ta mig mot målet. Jag tänker på de ord vi tidigare haft som teman i våra olika vägsjälstexter, besinning och hopp, visst skulle dessa tre kunna bidra till att göra världen lite bättre?