Jag får en plats i den stora berättelsen

”Judas hågkomster” är en skönlitterär berättelse om Bibelns människor och händelser. Det är Judas som berättar. En Judas, som vi känner honom från Bibeln, men inte bara den Judas, utan en Judas som överlever alla de som följde sin mästare, en som åldras och blir gammal. Och en som ser tillbaka på sitt liv och skriver.

Rådströms Judasberättelse upplevs alldeles självklar. Det historiska införlivas i den poetiska prosan och romangestalten Judas kommer väldigt nära. Texten lägger sig också nära de kända bibelberättelserna, med tillsynes små variationer. Små skillnader som öppnar berättelsen, frigör berättelserna. Jag får som läsare en chans till ett nytt möte med det som hände eller inte hände bland de som där och då följde sin mästare.

”Jag får som läsare en chans till ett nytt möte med det som hände eller inte hände bland de som där och då följde sin mästare.”

KG Hammars lilla skrift ”Bokstaven dödar men anden ger liv” är ett stöd när jag funderar kring vad Rådströms skönlitterära text gör med mig.

Hammar skriver ungefär att kristendomen kommer ur den judiska traditionen där gudserfarenhet tolkas i narrativa termer. Det betyder att gudserfarenhet finns översatt i berättelser, inte i filosofi eller dogmatik. Berättelser ersätter definitioner.

Det här, menar Hammar, motverkar förenkling, förstening och färdiga koncept för troserfarenhet. Teologi, lärosatser och dogmer kan förstås narrativt och rent av, som ett konstverk. En berättelse lockar dessutom till inlevelse och inkludering så att den egna livsberättelsen kan inkluderas i den stora judiskt-kristna berättelsen.

Det är precis det här som Rådströms Judasberättelse gör, i alla fall med mig.

Jag vet inte om jag påverkas av att jag vet att Rådström har kunskap om de judisk-kristna urtexterna. Källmaterialet känns lika naturligt som om det vore självupplevt.

I vilket fall så öppnar det upp för nya sätt att förstå eller uppleva berättelsen. Långt ifrån det tvärsäkra. Blicken på Jesus är tvivlande och nyanserad. Långt ifrån ett accepterande och befästande av religiösa sanningar och dogmer som i någon mening vuxit fast och stelnat i traditionen.

Niklas Rådström är aktuell också med sitt sommarprat där han bland annat pratar just om vad konsten kan göra med oss. Han säger någon gång i början av programmet, att musiken är vårt hem och musiken berättar för oss att vi hör hemma i världen och att vi ska leva för evigt.

Det Rådström säger om musik sätter ord på det jag tycker att hans egen skönlitterära berättelse om Judas gör med mig, den ger mig en plats.

Maria Larsson